Den april hade Veckobladet och Kvarnby Högskola kallat till möte i Malmö om "vänsterpartiet 4 % eller 20 % ".

I en tid när vår hegemonimakt öppet vidkännar sig imperialismen och faktiskt har många fascistiska drag torde det vara väldigt väsentligt med en diskussion her om. Trots mina handikapp - en bräcklig svenska, endast danska politiska erfarenheter - beger jag mig till mötet i ett hopp om at kunne bidra till att få Vänsterpartiet ut av Sossarnas skugga.

Tyvärr har mötet till en stor del samma brister som jag känner så vel. Det är endast 12 deltagare och det starter försenat och inledaren pratar och pratar. (En förbättring i förhållande till vad jag är van vid är att det är rökfritt !! Tack för det).

Även om titeln innehöll något om parlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete hade jag nog väntat, att här mitt i kriget i Irak, var denne blivit omtalat - men inte ett enda ord om den !! Det är min erfarenhet (fra Danmark - ock jag är medveten om, att det kan vara annorlunda här) att Fredsrörelsen och det socialistiske partiets klart, profilerade deltagande heri, är ett betydande sätt att markera skillnaden mellan vänstern och Socialdemokratin.

Inledaren riksdagsledamot Lars Bäckström använder mycket tid på at rätfärdigöra att han inte är proletär. Det är också ett drag jag har mött förut - vanligtvis hos folk, som vet att de svikit i praktisk politik. Men Bäckströms farfar kan knappast tänkas göra skillnaden mellan 4 % och 20 % till vänstern !!

Det kan däremot den uppgörelse som riksdagsgruppen har gjort med socialdemokraterna kring vårpropositionen (CTR, budget). Det visste Bäckström, och han medgav att till eksempel reduktionen av sjukpenningen (CTR) var olyckligt - men menade att det var tillfälligt. Hur kan man, när man har satt i Riksdagen i 15 år allvarligt tro det ? Jag minns många försämringar, som var tillfälliga, men som hade samme hållbarhet, som de tillfälliga baracker, som ses bakom Politigården i København.

Visst man hade en svår uppgift. Der skulle hittas 18 milliarder - men ur en budget på 800 milliarder är det endast 1½ %. Skulle det vare et knepigt läge kunne den bit tas med osthyveln. Men jag skulle föredra någon extra milliard från försvaret. Sen ingen vägarbeten alls i det halvår, som budgeten täcker. Det finns säkert flera poster, som i sitt innehåll är stöd till företagen ock som därför hade varit bättre valda som nedskäringsobjekt ur en klasssynpunkt - något som Bäckström i ord lade vikt på. Det är av stor betydelse, att man inte lurar sina väljare - och det är präcist hva man gör med den uppgörelse.

Förslaget om en extra veckas arbetsgivareansvar för sjukdom är ett annat allvarligt fel. Det kan ju låte bra. Men verkligheten är, at det ger en reduktion av kommunernas budgeter. Det kommar at kännas speciellt inom en personaltung sektor som vården.

Alltså Bäckström en sak är, att man - typiskt för en som har satt i 15 år i Riksdagen - gräver sig ner i småsaker och glömmer världen och kriget - men man måste hålla ett klart klasssikte och tjäna sina väljare.

Annars gör man sig förtjänat till 2 %.