Det er Palme-mordet, der er emnet. Romanen har en information,
Palme var i sin studentertid betalt agent for CIA. Med den opgave at få studenterne i Europa væk fra kommunismen. Han "meldte sig ud af samarbejdet i 1953. (Krassners manuskript (p. 470-1) og visse Säpo-folks opfattelse i bogen, at Palme skulle være gået over GRU, kan sikkert direkte afskrives.
Jeg kan huske at have set et referat fra den kongres i International Union of Students, hvor de "vestlige" studenter brød ud og dannede International Student Conference (ISC) og Coordinating Secretariat (COSEC) en gang i 1950erne. Her deltog Palme. Så uanset om Palme fik løn for det eller ej, så udførte han den opgave. Pengene omtales p. 457-8.
og en gerningsmandsbeskrivelse
Gerningsmanden var en udlandssvensker, som det svenske sikkerhedspoliti, eller måske bare en højtstående chef i sikkerhedspolitiet, anvendte til "beskidte" opgaver, som man skulle kunne benægte sin deltagelse i. Romanen beskriver det således, at den pågældende fik oplysninger om Palmes biografbesøg fra netop denne højtstående chef, men ingen egentlig ordre.
Perssons hypotese er således rimelig, logisk og i overensstemmelse med "den svenske neutralitetspolitiks" realiteter og hvad vi ellers ved. Om den også er sand er jo en ganske anden sag.
Og så er det i øvrigt en absolut læseværdig roman. Der er en god beskrivelse af den svenske neutralitetspolitik og en analyse af problemet med en virkelig politik, der lå langt fra den officielle og en præcis analyse af det sikkerhedspolitiske problem efter krigen (p. 501 nederst - 502).
"Hot och hotbilder, faror och framtidsscenarion, prognoser och förebyggande åtgärder var det som det egentligen handlade om och man måste vara ren idiot för att inte förstå att en välskriven, väl underbyggd och selektivt distribuerad säkerhetsanalys, allt annat lämnat därhän, var vida överlägsen aldrig så många flygkapningar, bombdåd eller skjutna politiker när det gällde att skaka fram ekonomiska resurser." p. 111
"- Om det är telefonavlyssning du menar, sa Berg, så är den reglerad i en särskild...
- Nej, avbröt ministern och han lät för ovanlighetens skull lite irriterad. Jag menar inte telefonen, dom sitter väl inte i samma rum och pratar i telefon med varandra heller? Det måste väl vara sån där dold avlyssning som ni håller på med. Ja, när ni gömmer en massa mikrofoner i väggar och tak och i möbler och gud vet vad.
-Jag förstår, sa Berg svävande. Rättsläget är lite oklart om man så säger. Eller vad säger du, Gustav?
Berg såg på rättschefen som tittade ner i sina papper och inte verkade överdrivet intresserad av att klarlägga just detta speciella rättsläge." p. 128
"Det var tvärtom så att han gjort det så ofta att han numera bara hade en ungefärlig uppfattning om antalet "dolda husrannsakningar" i sin omsorgsfullt sekretessbelagda meritförteckning." p. 212
"Statsministern var Pilgrim, (1948 - 1953, p. 457) eller rättare sagt... han hade varit det för drygt trettio år sen. ....John C. Buchanan, Krassners morbror, tänkte han, som på våren 1955 när det kalla kriget var som kallast måste ha haft häcken full som agent för CIA i Europa och Sverige..... Men nåt mer måste han väl ha haft, tänkte Johansson för det var förvisso ingen dålig agent som han lyckats rekrytera. Det är den enda rimliga förklaringen, tänkte han, för nog var det ett avskedsbrev allt, men knappast ett avsked till livet. Bara en före detta extern medarbetare vid världens fjärde största säkerhetsorganisation som på ett bildat, begåvat och med tanke på sammanhanget ovanligt poetiskt sätt talade om att nu ville han inte vara med längre. En ännu ung man som hade andra planer för sitt fortsatta liv." p. 354-5 se også p. 371.
"Vid ungefär samma tidpunkt har den amerikanske majoren John C. Buchanan dykt upp vid USA:s ambassad i Stockholm där han i stort sett omgående, och helt ogenerat som det verkade, tycks ha inlett samarbete med sina "kolleger" vid den svenska militära underrättelsetjänsten." p. 447-8
"...: så fort det neutrala Sverige hade blivit klar över vartåt det lutade hade man inlett ett militärt samarbete med USA. Detta hade också sträckt sig så långt som det nu var praktiskt möjligt att sträcka saker i det fördolda och utan att man öppet förgrep sig på den officiella hållningen om "fortsatt bevarad strikt svensk neutralitet", men i övrigt hade det bara varit att tuta och köra och i allt konkret och väsentligt hade det handlat om militära underrättelseoperationer riktade mot den svenske arvfienden och USA:s tidigare allierade Sovjetunionen." p. 455
"Det som skulle avgöra Europas framtid var vart någonstans den unga uppväxande eliten skulle ta vägen i en politisk mening och eftersom arbetet med att påverka den saken, precis som allt annat överordnat och tillräckligt väsentligt mänskligt arbete, bäst bedrevs i organiserade former och helst med uppgifter och föremål som också var organiserade hade studentrörelserna både blivit det kalla krigets nya arméer och det slagfält där kampen fördes." p. 456
"Som inte detta vore nog var han också "högt begåvad, långt över genomsnittet för sina officerskamrater", med en "stabil konservativ grundsyn", talade "flera språk flytande"" p. 453-4.
" Under samma år hade han också skaffat sig fast jobb, två fasta jobb till och ned. Strax före sommaren 1953 hade han fått anställning som "analytiker" vid försvarsstabens underrättelseavdelning och bara några månader senare hade han börjat arbeta som assistent åt den dåvarande statsministern. Inget dåligt jobb för en högt begåvad ung man med stora ambitioner i livet och ingen dålig arbetsgivare heller för den delen. Allra minst som hans professionella relation till den tjugofem år äldre statsministern inför en förundrad omvärld snart hade framstått som ett närmast klassiskt fader-son-förhållande." p. 463
"Om statsministerns påstådda roll i samband med uppbyggnaden av IB hade Krassner föga att tillföra utöver vad som framkommit eller antytts i samband med den inhemska offentliga debatten. Krassner redovisade dem kortfattat som allmänt kända och klara fakta och det var också det hela. Pilgrim hade spelat en central roll när man inrättade den hemliga organisation vars främsta uppgift var att hålla socialdemokratins politiska motståndare under uppsikt och enligt samme sagesman skulle han i ett samtal med Buchanan redan under hösten 1954 gjort fullständigt klart att han betraktade sin socialdemokratiske huvudman som det "naturligt statsbärande partiet i Sverige"." p. 464
Den särskilde sakkunnige hade ägnat dagar, månader och år av sitt liv åt att fundera över hur man politiskt skulle kunna desarmera den säkerhetspolitik som Sverige hade fört i hemlighet under åren efter andra världskrigets slut. Han och Forselius hade till och med arrangerat seminarier där man analyserat och diskuterat detta tema. De inbjudna hade varit få, som mest hade man varit sju personer runt bordet, och alla som kommit hade fått skriva på den vanliga sekretessförsäkran.
Givetvis hade man bara bjudit in sådana som redan visste hur det låg till så att man slapp öda tid på den saken. Samtidigt fanns det hundratals som visste. Politiker och militärer utgjorde naturligtvis den stora gruppen men där fanns också historiker; journalister och företagsledare som på olika sätt skaffat sig kunskap om saken, liksom självfallet det vanliga fåtalet av tänkande människor som av egen kraft räknat ut hur det förhöll sig. Alla dessa kunde man naturligtvis inte bjuda in, det stred mot uppdraget och hade varit både kontraproduktivt och dysfunktionellt, men eftersom både den särskilde sakkunnige och Forselius bara ville träffa sådana som hade något väsentligt att säga, och självfallet enligt deras eget sätt att se på saken, hade antalet kallade inte vållat några som helst problem." p. 501
"Efterkrigstidens ständiga falskspelande i skydd av neutralitetens våta yllefilt var ett givet faktum och för honom handlade det om hur man skulle kunna befria sig från den historien utan att äventyra den neutralitetspolitik som för var dag som gick blev ett allt bättre och billigare alternativ....Istället hade man ägnat all sin kraft åt att försöka ställa upp de förutsättningar som krävdes för att den politik som man faktiskt hade fört under efterkrigstiden skulle kunna diskuteras öppet. Inte för att man eftersträvade något högre mått av historisk eller politisk insikt inom befolkningen, tvärtom var man djupt tacksam för att det intresset minskade i takt med att åren gick, utan enbart för att det fortfarande fanns mycket starka sakerhetspolitiska skäl till att göra det." p. 504.
Orla Jordal, 2007
Må gerne gengives - helt eller delvist -med kildeangivelse. Dog må teksten ikke ændres og der skal være en aktiv link til det oprindelige dokument. Dette web site er absolut non profit og anvendes materialet i anden sammenhæng end non profit, fair use, så forudsætter det skriftlig tilladelse fra Jordal Samfundskritisk.
This document may contain copyrighted material whose use has not been specifically authorized by the copyright owner. I am making this article available in my efforts to advance the general understanding. I believe that this constitutes a 'fair use' of the copyrighted material. If you wish to use this copyrighted material for purposes of your own that go beyond 'fair use,' you must obtain permission from the copyright owner.
Rettelser og andre forslag til forbedringer modtages meget gerne - også meddelelse om døde links - på e-mail: orla@jordals.dk
Dokumentet er sidst redigeret: