Der er et lille guldkorn om plejehjem.
Kommer du ihåg hösten fyrtiotre när vi väntade och väntade på det där transportplanet som aldrig kom? .... - Det försvann ju. Jag har alltid undrat vart det kan ha gått ner någonstans. Men det kom från Narvik .... och så försökte de nödlanda på Övre Vuolusjärvi eller Harrijärvi eller Vittangijävi. 179
- Jag känner ju till att de fick använda vårt järnvägsnät, sa Rebecka långsamt. För permittenttrafik.
Johannes Svarvare sög på sin tandprotes och tittade på henne som om hon var efterbliven.
- Nå, fortsatte han, Isak Krekula var ju åkare. Jag slutade skolan när jag var tolv och började arbeta för honom. Jag var stark och kunde lasta och bära. Körde gjorde jag också emellanåt, det var inte så noga på den tiden. Nå, den där höstkvällen fyrtiotre. Isak körde själv en av lastbilarna till Kurravaara, jag hängde med. SJ slutade med tysktransporter den sommaren, så vi var aldrig utan jobb, det hade vi inte varit innan heller. Trupperna måste försörjas. Så vi väntade och väntade. Det var jag, Isak och några grabbar från byn som han lejt för att hjälpa till med lossning och lastning. På morgonen gav vi upp. Isak betalade en av bypojkarna för att han skulle hålla utkik efter planet och telefonera om det dök upp. Men det var som uppslukat. Senare fick Isak veta att det aldrig kom tillrätta. 194-5
Ingen vill minnas. Och snart är alla som kan minnas borta. Flickorna som stod efter järnvägen och vinkade till tysksoldaterna på tågen upp till Narvik, alla som firade attentatet mot Norrskensflamman, alla som höll hov kring tyskarna som var stationerade i Norrbotten, jävlar vad det krusades för konsul Weiler, alla gruvarbetare som inte behövde göra militärtjänst för att vi sålde stål till tysken, inte var de ledsna för det. Nej, det var efteråt som det började heta att vi hade kniven mot strupen. Kungen själv var sympatisör.
Han strök bort en droppe kaffe som runnit ut ur mungipan.
- Jag tänkte bara att det kunde vara spännande för ungdomarna att leta efter ett flygplansvrak.
Rebecka funderade.
- Du bad mig att inte berätta att du talat med mig, sa hon. Vem skall jag inte berätta det för? Är du rädd för någon särskild?
Johannes teg en stund, sedan rätade han på ryggen och såg henne i ögonen.
- Krekulas, sa han. Isak har aldrig dragit sig för något. Han skulle kunna sätta eld på huset medan man sover. Pojkarna är likadana. De vart så förbaskade när jag sa att jag berättat för Wilma om planet. Slutpratat, tyckte de att det var. Jag har jobbat för dem i alla år, hjälpt dem med allt möjligt. Alltid ställt upp. Alltid. Och sedan kommer de hit och...
Hans hand föll ner mot bordsskivan som avslut på meningen. Vera som lagt sig tillrätta under bordet lyfte huvudet och gav upp ett skall.
- Varför? Var det något speciellt med det där planet?
- Det vet jag inte. Du får tro mig. Nu har jag berättat allt jag vet. Tror du att Krekulas hade något med Wilmas död att göra?
-Tror du?
Tårar steg i hans Ögon.
- Jag skulle aldrig ha sagt något till henne. Jag ville väl bara göra mig märkvärdig. Att hon skulle tycka att det var skojsamt att prata med mig. Man är ju så jävulens ensammen jämt. Det är mitt fel allting. 195-6
- Jag tror att folk bryr sig, sa Rebecka dröjande. Men folk i Kiruna har alltid vetat att det är tack vare gruvan vi är här. Och när gruvan inte är lönsam längre, då har vi inget att leva av. Så behöver bolaget flytta stan, ja, då är det inget att diskutera. Så vi accepterar. Och om vi accepterar, tror vi att vi inte får sörja. 207
1940 ägde Krekulas åkeri två lastbilar, 1942 ägde de fyra, 1943 åtta och 1944 elva. 210
Eftersom de tyska soldaterna höll på att frysa ihjäl i finska Lappland under vintern 1941-42, så beställde Tysklands militärattaché i Sverige baracker från svenska trähusfabriker. Och de behövde förstås kontrakt med transportföretag för att frakta barackerna till östfronten. Det var det kontraktet med ASG handlade om. Så du hade rena skytteltrafiken med svenska fordon mellan Norrbotten och fronten den vintern. Isak Krekulas åkeri finns med på bilagan till avtalet mellan ASG och tyska armén. Avtalet skrevs under med UD:s och svenska regeringens goda minne. 211
[ASG AB, äldre namn AB Svenska Godscentraler, Stockholm, dotterbolag till SJ. ASG förmedlar inhemska och internationella transporter med lastbil, flyg och fartyg samt bedriver speditions- och lagringsverksamhet. ... Företaget bildades 1935 av Rederi AB Svea. SJ blev delägare 1941. NE]
- Jag blir så jävla nedstämd, sa han till Rebecka. Fy fan. Och det här är ändå ett fint ställe. Jäntorna som jobbar här är rara allihopa, det finns hem som är långt värre. Men ändå! Är det det här man har framför sig? Lova att du skjuter mig innan. Ja, du får ursäkta. 222 (Og så er her endda en skjult hentydning - men for den må du selv læse bogen).
- Han var en av oss, sa Karl-Åke Pantzare. Jag kände honom. Och inte fan var det där ett rånmord, det är jag helt säker på. Det var några nynazister eller NRK:are eller andra högerextremister som hade fått reda på att han tillhört motståndsgruppen. Man går inte säker fast det är så länge sedan. Ungdomarna imponerar på gammelnassarna på det där sättet. De lät gubben se på när de misshandlade hans fru till döds. Varför skulle en rånmördare skända henne? De ville plåga honom. De letar efter oss fortfarande. Och om de hittar oss... .... - Vi var ju tvungna att göra någonting, fortsatte han liksom för sig själv. Tyskarna körde in skepp efter skepp i hamnen i Luleå. Många som aldrig registrerades i hamnliggama. Man skeppade ut malm förstås. Och lossade livsmedel och utrustning och vapen och soldater. Officiellt hette det att soldaterna bara var permittenter. I helvete! Jag har sett SS-förband marschera av och på de där fartygen. De åkte tåg upp till Norge eller transporterades till östfronten. Många gånger tänkte vi på sabotage. Men då hade vi ju startat krig mot vårt eget land. Det var ju svenska tullare och svenska poliser och militärer som vaktade både hamnar och förråd och som övervakade transportema. Hade vi blivit ockuperade hade det varit en annan sak. Tyskarna hade mycket mer problem med Norge som var ockuperat, med motståndsrörelsen där och med den oländiga terrängen, än med det flata så kallat neutrala Sverige. 226
-Norska motståndsrörelsen, XU, [Jeg opfatter Bye et al. således at XU er modstandsbevægelsens efterretningstjeneste] hade en underrättelsebas på svenskt territorium, inte långt från Torneträsk. Den hette Kari. Radiostationen inuti den hette Brunhild. Kari förmedlade information från tio understationer i Nordnorge till London. Den drevs av ett vindkraftverk, men var byggd i en svacka, så det var bara om man kom inom femton meter som man kunde upptäcka den
- Fanns det en underrättelsebas i Sverige?
-Det fanns flera. Sepal-baserna på svenskt territorium drevs med stöd av brittiska Secret Service och amerikanska OSS. De höll på med underrättelsetjänst, sabotage och rekrytering och utbildning i vapen-, min- och sprängtjänst.
- Det var tack vare de där baserna som britterna kunde sänka Tirpitz, sa Sivving till Rebecka.
-Både radiostationer och vindkraftverk behövde servas, fortsatte Karl-Åke, och de behövde proviant och utrustning. Vi behövde åkare och det var alltid nervöst att initiera någon ny, särskilt som vi visste att det fanns en åkare som var informatör. 227
I hans huvud är det augusti 1943. 264
Krigslyckan har vänt för Tyskland. Allt är armorlunda nu. Sverige tar emot allt fler judar. Opinionen mot tysktågen genom Sverige har växt under våren och sommaren. Författaren Vilhelm Moberg har skrivit i tidningen om permittenttrafiken, att det inte bara är tyska obeväpnade permitterade soldater som transporteras med tåg genom Sverige utan soldater med både bajonetter och pistoler. I slutet av juli har den svenska regeringen sagt upp transiteringsavtalet med Tyskland och SJ kommer snart att upphöra att transportera tysk militär. 264
- Någon har gömt dem, säger Schörner. Det finns ju en motståndsrörelse även här. Och jag har en gissning om en ung man som nog vet vart danskarna har tagit vägen. Och den karlen har en liten svaghet. Han tycker om söta flickor. Så berättar han vad han har tänkt sig. Lovar bra betalt. 268
I ALLA MINA böckcr visar sig de döda. Åh, vad jag hoppas att det här livet inte är det enda vi får, åven om det är stort nog. 329
Mycket i historien är sant. Tyska armen hade till exempel stora förråd i Luleå. Det transporterades annat än soldater på väg till och från permission med den svenska järnvägen. Svenska åkare och svenska lastbilar hyrdes ut till tyska armen for transporter till östfronten. Walther Zindel har funnits. Många tyska fartyg registrerades aldrig i hamnliggaren i Luleå hamn. 329
Jag har forstås läst om krigen. Jag vill nämna Slaget om Nordkalotten av Lars Gyllenhaal och James F Gebhardt, Spelaren Christian Günther av Henrik Arnstad samt Svenskarna som stred for Hitler och Där järnkorsen växer av Bosse Schön, 329-3
Orla Jordal, 2007
Må gerne gengives - helt eller delvist -med kildeangivelse. Dog må teksten ikke ændres og der skal være en aktiv link til det oprindelige dokument. Dette web site er absolut non profit og anvendes materialet i anden sammenhæng end non profit, fair use, så forudsætter det skriftlig tilladelse fra Jordal Samfundskritisk.
This document may contain copyrighted material whose use has not been specifically authorized by the copyright owner. I am making this article available in my efforts to advance the general understanding. I believe that this constitutes a 'fair use' of the copyrighted material. If you wish to use this copyrighted material for purposes of your own that go beyond 'fair use,' you must obtain permission from the copyright owner.
Rettelser og andre forslag til forbedringer modtages meget gerne - også meddelelse om døde links - på e-mail: orla@jordals.dk
Dokumentet er sidst redigeret: