En almindeligt underholdende kriminalroman. Jeg spekulerer over om forskellen på Erikssons og Leif GW Perssons politifolk skyldes, at politiet i Uppsala fungerer mere rimeligt, end det udvalg Leif GW møder. Jeg håber, at Erikssons beskrivelse er mere typisk for Sverige ! Jeg har mødt begge slags politifolk. Erikssons politifolk er mennesker, de tænker - også over de besynderligste ting. Ottosson er, som en leder i politiet bør være og har et klart blik for rollefordelingen mellem politifolk, anklagere og dommere. De findes, jeg mødte én i Vordingborg. Bogens begivenheder er ganske realistiske, således også personerne.
Jeg kan godt lide Erikssons menneskesyn.
- Det ska fan dö på det viset, sa han. Alla snokar in i minsta
kalsongveck på en. Tänk om man kunde uppmärksamma människan
medan hon levde? 137
Ymergatan. Jätten Ymer. Han slogs ihjäl och av hans kött blev jorden till och av blodet blev allt vatten, av skallen skapades himlen och av ögonbrynen byggdes muren som skyddade människorna mot jättarna. Midgård, människornas värld. Där började det. Vår historia. 138
- Du fixar det här, sa han, men kom ihåg att Hahn är en sjuk typ. Han stack ihjäl en av oss, men han är också en skadad människa. Skadad och människa.
Ola Haver kande dubbelheten. Rotelchefens värmande ord och tro på honom, men också en ilska over hans forstående inställning till en dubbelmördare. Ottosson var sådan, forstående och mild, det gjorde honom till en bra chef, men nu behärskades huset av sorg och ilska. Visst var Hahn en människa, men en avskyvärd sådan.
-Janne hade fru och två barn, sa Haver sammanbitet.
-Jag vet det, sa Ottosson lugnt, men vi är inte satta att döma.
»Vad är det for prästsnack«, tänkte Haver.
-Jag vet vad du tänker, men en gang i tiden var både Lille John och Vincent Arnold Hahn pojkar. Du vet, smågrabbar, såna som man ser på gatan. Jag tänkte på det i höstas, när skolorna började. Jag såg småkillarna längs vägen med ryggsäckar och kortbrallor och tänkte: här går säkert en tjuv, en hustrumisshandlare, en knarkare eller langare. Forstår du vad jag menar?
- Inte riktigt, sa Haver.
- Dom var på väg till skolan, på väg in i livet. Vad gör vi med dom?
- Du menar att det är forutbestämt vilka som ska bli pundare och mördare?
-Tvärtom, sa Ottosson oväntat skarpt.
- Alla har väl ett ansvar, sa Haver.
- Javisst, det kommer vi inte undan, men jag vill bara att du tänker på det,
når du hör Hahn. Din uppgift,
vår uppgift, är att utreda och berätta for åklagaren och samhället vad som
har hänt, men vi måste också se pojkarna med ryggsäckar. 269 - 70.
- Du ville inte bli nazist?
-Jag är taliban, sa Vincent Hahn.
Haver skrattade till och fick en iskall blick från Karolina Wittåker. Plötsligt reste sig Vincent och Haver for upp, men sjönk tillbaka på stolen när Hahn började prata. 272
[bogønsker findes i *.wpd]
Orla Jordal, 2007
Må gerne gengives - helt eller delvist -med kildeangivelse. Dog må teksten ikke ændres og der skal være en aktiv link til det oprindelige dokument. Dette web site er absolut non profit og anvendes materialet i anden sammenhæng end non profit, fair use, så forudsætter det skriftlig tilladelse fra Jordal Samfundskritisk.
This document may contain copyrighted material whose use has not been specifically authorized by the copyright owner. I am making this article available in my efforts to advance the general understanding. I believe that this constitutes a 'fair use' of the copyrighted material. If you wish to use this copyrighted material for purposes of your own that go beyond 'fair use,' you must obtain permission from the copyright owner.
Rettelser og andre forslag til forbedringer modtages meget gerne - også meddelelse om døde links - på e-mail: orla@jordals.dk
Dokumentet er sidst redigeret: