En inkörsport till kulturhistorien
Översättning av Olof Hoffsten, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1972 ISBN 91 29 43854 3
Tanker om jorden Familiestrukturer Staten Balancen med naturen Religion ritualer
Davidson har to store fortrin, som gør ham værd at læse:
1. han er meget åben for at se fællestræk mellem europæiske og afrikanske religioner, kirker (p. 83) og deres tilhørende ritualer og billeder (p. 81), mellem tirikis isolerede aldersgrupper og engelske kostskoler (p. 68) og mellem iboernes ekpe eller leopardselskaber og frimurere, p. 77.
2. han har en tilsvarende åbenhed overfor statsstrukturer, hvad der gør at bogen ikke alene er en "En inkörsport till kulturhistorien" men også et grundkursus i statens tilblivelse. Bogens kapitel 4.
Hans svaghed er en vel positiv holdning til fremskridt i vestlig forstand, det kan næsten til tider læses som en godkendelse af kolonialismen og der mangler næsten totalt udbytnings-, økonomisk- og klasseperspektiv. Han koncentrerer sig om de ideologiske strukturer uden at se deres udvikling som en følge af udviklingen i de økonomiske strukturer. En sjælden gang skinner den engelske racisme igennem: "De har varit utpräglat 'framgåttgsinriktade', något sam är ovanligt bland afrikaner." p. 76
"Under en av sina sammankomster 1861 fann sig de frejdade viktorianerna i Londons Etnographical Society ställda inför ett kinkigt problem. De hade inbjudit en utlänning, en herre från Frankrike, att berätta om resor genom Ekvatorialafrikas outforskade skogar. Och varför inte? De var män som med stolthet hävdade sin liberala, internationella vidsynthet. Men tyvärr hade denne franske gentleman, denne M. du Chaillu ...visat sig inte hålla måttet. M. du Chaillu talade om en hord i stor utsträckning nakna vildar som kallades mpongwe, och han tycktes antyda att de infödingarna kunde vara annorlunda än de vid första anblicken verkade. Han hade gått så långt som till att anföra skäl för vissa försonande drag. Han hade till och med talat med en viss respekt om deras religion" (p. 15).
Tanker om jorden
Om israeliterne " Men den gud de gav namn hade inte varit deras egen, för han var kananéernas Jahve och bodde på berget Sinai. Men de övertog Gud i denna kananeiska dräkt därför att det var han som hade givit dem ett hem. Omkring år 1500 e. Kr. trängde padhola luo in i östra Uganda från nordväst. Också de hade vandrat vida innan de fann sitt hem. När de väl hade iallerat sig där upphörde de att kalla sin gud vid det namn de hade brukat förr, Jok, och började kalla honom Were. För det var guden i hans lokala skrud såsom Were som hade skänkt dem deras Kanaan och därför förtjänade deras dyrkan, (p. 37) det geeraliserer Davidson således "Rätten till varje jordområde innehades av jordanden." (p. 38) Det syn ligger ikke fjernt fra indiansk opfattelse - at man har jorden til låns fra sine forfædre - og falder i god tråd med et moderne økologisk syn, at man skal bestræbe sig på ikke at efterlade jorden ringere end man fik den - hvad der vel netop er god gammel bondevisdom. Den (bondefamilien) äger vad jorden producerar men inte jorden själv, som symboliskt tillhör de utvalda förfäderna, vilka i sin tur fått den av jordanden. (p. 42) Herfra og til Henry Georges jordrentesyn er der heller ikke langt.
Individer kunde ha rättigheter, men de ägde dem blott och bart i kraft av de skyldigheter de fullgjorde gentemot samhället. Det förklarar det logiska i att de betraktade lagligheten såsom individuella skyldigheter, inte som individuella rättigheter. Åtminstone i sina rättsliga och moraliska uppfattningar levde dessa samhällen i den motsatta ytterligheten till den 'fria företagsamhetens individualism'. (p. 43)
Familiestrukturer
Små isolerede samfund har en biologisk risiko i indavl, der oftest ytrer sig i tab af også nyttige egenskaber. Standardeksemplet er de haleløse katte på øen Man. Men man kender det også hos mennesker, i isolerede norske dale, på Femø, i socialt isolerede grupper som det Habsburgske hus. Biologien her er jo i konflikt med arveret, der taler for at holde det hele samlet i lokalsamfundet. "Primitive kulturer" har som regel løsninger på problemet. Således amba i Uganda: " Ingen amba får gifta sig inom sin egen släkt. Antropologiskt uttryckt 'är den maximala klan kring vilken (amba-) byn är uppbyggd en exogam enhet, och följaktligen måste klanens män skaffa sig hustrur från andra klaner'. Hos amba, liksom hos många andra folk, har den bestämmelsen givit upphov till ett speciellt ömsesidigt beroende. När en kvinna från byn B föder sin man i byn A en son, har alla männen i byn B som tillhör hennes generation eller är yngre skyldighet att värna, hjälpa och försvara sin 'systers' son - trots att denne son nu tillhör en annan och motsatt härkomstlinje, den maximala klanen i byn A." (p. 43 - 44)
Institutioner med personlig styrelse, med påtagligt kungadöme i
en eller annan form, tycks ha börjat uppträda i det tropiska Afrika kring
mitten av första årtusendet e. Kr. Vissa kungadömen fannss
otvivelaktigt på sju- ocn åttahundrataten, och det vi vet om dem antyder
att de inte var ny bildade. Det är förmodligen riktigt att säga, att
kungadömes histona i de tropiska områdena, till skiillnad från Nildalen,
Etiopien och al-Maghrib, börjar föga eller inte alls senare an det
anglosaxiska och frankiska Europas. (p. 153)
I Afrika däremot höll sig 'kontrollen och jämvikten' kvar till artonhundratalet, främst utan tvivel därför att klassindelningen var betydligt mindre utpräglad än i Europa... Det återstod en författningsenlig rätt att störta jukunkungar vilkas uppträdande hotade samhällsstrukturen. (p. 167)
Hela uppbyggnaden hade en typiskt tilltrasslad beskaffenhet. Oyostyrelsen, som i grund och botten var envetet hierarkisk, utvecklades 'enligt ett system med kontroll maktbalans som kretsade kring fyra mäktiga personer': Alafin eller kungen, Bashorun, Oluwo och Kakanfo. I teorin utgick all makt från Alafin i hans egenskap av den andliga personifieringen av fäderneärvd kraft och legitimitet Men i praktiken rådde en tydlig maktfördelning mellan den 'verkställande, bestående av Alafin och hans utnämnda ställföreträdare och den 'lagstiftande', som utgjordes av ledande släktöverhuvuden, givetvis valda på grund av sin börd. (p.191)
Davidson påpeger et antal kontroller, balancer og afvejninger indbyggede i de afrikanske kongedømmer: mellem elitistiske byer og ligestillede landbrugssamfund, mellem arvede og valgte myndigheder/poster/værdigheder; mellem "adel"/borgere/bønder/kongemagt. "Checks and balances" kom ikke ind i statens styre med den amerikanske forfatning !
"Där hövdingar med centraliserande maktbefogenheter inte utnämndes försökte man sig på andra enhetsskapande metoder. De mera talrika nuer i södra Sudan har ett grundmönster som på visst sätt liknar ambas . Men de har lyckats finna sätt att förena släktlinjer så, att relativt stora delar av folket om så krävs kan handla gemensamt. De har övervunnit den svårighet som orsakas av exogama giftermålsregler - vilka förutsätter rivalitet ända till krigföringens gräns mellan större härstamningslinjer - genom att blanda ihop sina större linjer eller 'segment'. En nuerby eller grupp av byar inrymmer aldrig bara en härstamningslinje, som fallet vanligen är hos amba, utan behärskas av en härstamningslinje som lever i vänskapligt förhållande till andra linjer. Därav följer att medan stora grupper nuer alltjämt kan befinna sig i 'lagstadgad opposition' mot varandra har området för fredlig samlevnad ständigt vidgats." p.54
"De [talensi] betraktade makten, och därmed också ansträngningarna att förvärva den, med djup misstro." p. 58
" Talensi, inneslutna i sin samhällsstruktur av moraliskt sanktionerade kontroller och iämviktsförhållanden, ansåg det syndigt att ställa till med krig, eftersom krig allvarligt kunde skada deras jämvikt. Krigföring kunde vara oundviklig då och då, men de beklagade den som ett utbyte av en möjlig omedelbar vinst mot en antaglig senare förlust." p. 59
"De systemen var mera intresserade av att till vardags kontrollera makten än av att utöva den." p. 73 - også det kunne vi lære af også nu 38 år efter Davidson skrev det.
I 1510 skriver Valentim Fernandes om mendefolket i Sierra Leone. "Om kungen vill dra ut i krig, sammankallar han de äldste och om de finner att kriget är orättfärdigt, eller att fienden är mycket stark, säger de till kungen att de icke kan hjälpa honom och utfärdar order om fred trots kungen." (p. 80) Et konstitutionelt monarki i Afrika, mens vi har enevælde !
"Ingen dinka borde få eller behålla mer än han eller hon behövde, för var och en som gör det äventyrar den ömtåliga balansen med naturen." (p. 47) Et godt kommunistisk princip som vi snarest burde se at få indført, inden det lykkes for kapitalismen at ødelægge hele jorden, om det nu sker via en kernevåbenkrig eller klimaforandring.
"Den industriella revolutionens puritanska fäder tyckte kanske att Gud krävde att de skulle bränna sitt arbetes ljus i båda ändar. Men inte afrikanerna. Idealet för dem - om också med många undantag, särskilt i de samhällen som blev hårdare skiktade och hierarkiska, allra helst i Västafrika - har varit 'likformighet med det liv som levdes av ens kamrater, att jaga efter föga eller ingen rikedom och ställning' i en den fullständiga jämlikhetens värld, där enskild vinning utöver den godtagna normens nivå skulle bli en källa till olycka eller fara, eftersom ovanliga prestationer bara kunde sike på ens grannars bekostnad." p. 51.
På samme måde som "primitive" samfund ofte har løst indavlsproblemet,
har de også ofte løst andre biologiske problemer - som de kloge,
videnskabelige, udviklede vesterlændinge først opdager når det er for sent.
Der har Davidson et godt eksempel fra Uganda, p. 49. (Der kan faktisk være
tilsvarende "saglige" årsager til andre stridigheder mellem nomader
og bønder). " Många av de sammanstötiungarna uppstod därför att
karimojong brukade kräva att få dra in i ett betesmarksområde som ligger
öster om deras egentliga hemland. Där 'möter de och slåss ofta med andra
stammar, som utnyttjar samma allmänna område'. Helt logiskt från
kolonialregeringens synpunkt ville den att de 'boskapsbesatta' karimojong skulle
flytta västerut, inte österut, där de kunde undvika bråk av sina grannar.
Men precis lika logiskt från karimojongs synpunkt vägrade de envist. Men
logiken i deras vägran trädde i dagen först 1958, när en av regeringens
agronomer påvisade något som man nu medger att karimojong redan kände till:
att 'gräsen i väster saknar mineralsalter .. och att boskap som vallas där
får sämre kondition'.
"Att råden händelsevis var inbäddade i bara för de invigda avsedda förklaringar av en fågels skri betydde inte att de i praktiken hade mindre med dagens sociala eller kulturella problem att skaffa. Hur praktiska sådana kunde vara, och hur intimt de var resultatet av en bedömning av fakta, påvisades med förbluffande klarhet år 1896, när karangas präster rekommenderade revolt mot europeiska inkräktare. De hade dragit slutsatsen att inget fredligt uppträdande mot dessa längre betydde något... Faktum är att det traditionella tänkandet i hög grad var empiriskt i sitt sätt att nalkas naturliga fenomen. När allt kom omkring hade experimenterandet sin frälsande kraft från äldsta tider. Ingenting annat kan förklara afrikanernas intensiva beaktande av en detaljerad kännedom om miljön ... Dogonfolket i västra Sudan - för att begränsa exemplen till de folk som är nämnda i föreliggande bok - indelar de växter de känner till i tjugotvå huvudfamlljer, av vilka somliga är uppdelade på inte mindre än elva underarter, men enligt kännetecken, som kanske skulle ha förvånat Linné. Karimojong kan urskilja, lika exakt som någon utländsk yrkesexpert, vilka de topogratiska kannemärken är som hör samman med en tänkbar vattentillgång." p. 88 - 89
Det man ser er vel ikke andet end, at eksperterne hænger deres autoritet op på "religion" og fugleskrig, hvad der ikke er så meget forskelligt fra ekspertsprog og lægelatin, som de europæiske eksperter vil have os til at tro.
Den virkeligt betydningsfulde bestræbelse bag en stor del af den afrikanske religiøse tankevirksomhed var den mest praktisk tænkelige: at forsøge at forklare og påvirke dagliglivets kræfter ved at afklare de grundlæggende pricipper under det tilsyneladende kaos og den uafbrudte forandring som sanserne registrerede. I den udstrækning vi gør denne bestræbelse til det centrale i vor analyse opdager vi, at de oversættelsesredskaber vi leder efter snarere ligger indenfor naturvidenskabernes og deres teoretiske begrebers felt end indenfor det kristne ordvalg. (p. 90).
Vetenskapen talar om för oss vad som kan göras, men inte vad som bör göras eller varför det bör göras. De bjudande moralfrågoma blir ovillkorligen förbigångna, och vetenskapsmän som tar upp dem klandras sannolikt för att ta till orda i oträngt mål. I övrigt lämnas de föreskrivande frågorna, de moraliska valmöjligheter som styr beteendet, åt samvetets röst i de ynkliga rester av vår egen traditionella moral som alltjämt kan finnas kvar, eller eljest åt särintressen rörande 'nationens bästa'. p. 92
Från den synpunkten kan man fatta varför de här samhällena behövde många flera ritualer än våra. I våra samhällen 'vet de flesta individer sin plats': de uppfattar sig som tydligt, till de liesta individer sin plats': de uppfattar sig som tydligt, till och med självklart skilda åt av klass, sätt att tala, utbildning, inkomst eller yrkestillhörighet. Ritualer kan leva kvar i kärleksfulla eftergifter åt ett ovidkommande förflutet, som när blivande jurister i London måste 'äta sina middagar' i ett 'inn', ett värdshus som inte alls längre är något sådant. Men situationen var en helt annan i de här samhällena. De stod inför uppgiften att skapa differentierade roller och medborgerliga positioner i en mer eller mindre odifferentierad gemenskap av sociala jämlikar, och sedan inför uppgiften att skydda de ämbetena undan uppstudsiga kränkningar av personer som i övrigt kanske levde i stort sett likadant, eller exakt likadant som ämbetsinnehavarna. p.97
Troldom, hekse o.l.
1300-tallets Sorte Død, som dræbte henimod en fjerdedel af Europas befolkning drev - forståeligt nok - samme befolkning til religiøst vanvid. "Så till exempel hävdade en rapport år 1484 av en präst i Rhenlandet att 'magiska drycker till skydd mot svarta döden bryggdes i hemlighet, nattliga sammankomster, liderliga festmåltider förekom och den gamla hedniska tron på mångfaldiga ockulta, magiska konster och häxors flykt vann ökad styrka'. (p. 100). Hekse og alle der gjorde sig skyldige i troldom blev dødsdømte fra ca. midten af 1500-tallet. Den sidste heks i Danmark brændtes XXXX. Kirseberg ???
I 1300-tallet tilkom også videnskabelige tolkninger, der rokkede ved kirkens monopol på tolkning af virkeligheden (Årstal for Galilei, Tycho Brahe,etc.). 'Det blev hårdare tag når kyrkans överhöghet på allvar började bestridas som den enda som kunde förklara tillvaron, och därmed som den enda upprätthållaren av samhällsordningen. I början av tolvhundratalet krävde albigensernas stora kätteri i södra Frankrike ett troskrig. Andra utmaningar följde: snart löd nya larmsignaler. 1310 fordømte kikemødet i Trier hekse. (p. 99)
Janssen har sammanfattat det. 'Efter utbrottet (av den s.k. stora schismen)
blev tron på djävulens makt och konster allmänt spridd, och den
moralupplösning som överallt följde inom de religiösa, sociala och politiska
rörelserna och strävandena var speciellt gynnsam för uppkomsten av
häxvidskepelsen, förskaffade den en utbredning som man inte drömt om tidigare
och ledde till det mest barbariska förehavande. Orden är inte för starka.
Femtonhundratalet, hälsat som 'det moderna fömuftets gryning', vilket det i
vissa avseenden säkerligen var, blev också den magiska vidskepelsens stora
tid. (p. 100)
Innehåll
Prolog. En skingrad kunskap 11
1.Afrikas värld 15
'Rena rama struntpratet...' och efteråt 15 I begynnelsen skapades... 20 Det fysiska problemet 23 överensstämmelse och variation 27
2. Samhällsfördrag 32
Förfäderna som lade grunden 32 Jämvikten med naturen 40 En moralisk ordning 51 Vidareutveckling I: åldersgrupper 63 Vidareutveckling II: hemliga sällskap 73
3. Trosuppfattningar 87
Den samhälleliga kontrollens vetenskap 87 Om häxor och trollkarlar 97 Uppochnervända folk 106 Förklaring och förutsägelse 113 Faran inifrån 117 Nyttig magi 121 Försvar mot ängslan 124 Konsten för livets skull 133 Verklighetens dynamik 139
4. Förändringsmekanismer 151
Från äldste till kungar 151 Kungadömets natur 157 Erövring och beskyddarskap 169 Handeln och islam 176 Makt, rang och privilegium 187 Krisen sätter in 196
5. Syndaflod och nutid 204
Ur en gerilladagbok 204 Den stora övergången 207 Kungarna bjuder motstånd 212 De gamla gudamas skymning 219 Nya befriare 229 Det nutida sammanhanget 241 Massorna reagerar 245
Epilog. Afrikanska öden 263
Bogen har et nyttigt register.
Orla Jordal, 2007
Må gerne gengives - helt eller delvist -med kildeangivelse. Dog må teksten ikke ændres og der skal være en aktiv link til det oprindelige dokument. Dette web site er absolut non profit og anvendes materialet i anden sammenhæng end non profit, fair use, så forudsætter det skriftlig tilladelse fra Jordal Samfundskritisk.
This document may contain copyrighted material whose use has not been specifically authorized by the copyright owner. I am making this article available in my efforts to advance the general understanding. I believe that this constitutes a 'fair use' of the copyrighted material. If you wish to use this copyrighted material for purposes of your own that go beyond 'fair use,' you must obtain permission from the copyright owner.
Rettelser og andre forslag til forbedringer modtages meget gerne - også meddelelse om døde links - på e-mail: orla@jordals.dk
Dokumentet er sidst redigeret: